En gång skrev jag att man inte bor i Paris för att powerwalka upp och ner Champs-Elysées.
Men så ikväll gjorde jag det.
Jag powerwalkade upp Champs-Elysées - från Clemenceau till Charles de Gaulle Etoile och vidare norrut fram till Place de Ternes.
Concord i ryggen och Trimfbågen vid horisonten, förbi Fnac och Zara, Louis Vuitton, Cartier och McDonalds.
De svindyra afterwork-drinkarna som kantar esplanaden - flanörer som tveksamt behärskar flanerandets konst.
Man bor inte i Paris för möjligheten att powerwalka upp och ner Champs-Elysées.
Man bor i Paris för det också.
onsdag 22 september 2010
Paris città chiusa
Jag följer Chares de Gaulles hemsida som andra följer sportresultaten på text-tv.
(Och med andra menar jag min pappa.)
Den 23:e och 24:e September är det förklarat strejk på Paris flygplatser, och en lillasyster - inte min, någon sådan har jag inte - kan inte ta sig hit, en vän kan inte åka.
Till den listan vill jag inte lägga
En efterlängtad man kan inte ta sig tillbaka.
Att annulera eller inte annulera -det är frågan det.
Det är det tydligen alltid.
(Och med andra menar jag min pappa.)
Den 23:e och 24:e September är det förklarat strejk på Paris flygplatser, och en lillasyster - inte min, någon sådan har jag inte - kan inte ta sig hit, en vän kan inte åka.
Till den listan vill jag inte lägga
En efterlängtad man kan inte ta sig tillbaka.
Att annulera eller inte annulera -det är frågan det.
Det är det tydligen alltid.
Les à venirs
Hur många liv har jag inte levt?
Det fanns ett liv i vilket oordningen inte spelade någon roll.
Inga av de där o:na tedde sig så viktiga.
Ohälsosamheten, orenligheten, ovissheten, oredan, oförnuftet, oresonligheten.
Vad brydde jag mig om kaoset som alltid rådde bland skärp, sjalar, dokument och dagar?
Kaoset bland mina morgondagar.
I detta liv är saker och ting annorlunda.
Saker och ting har sin plats.
Skärpen, skorna, sjalarna, dokumenten, middagarna, människorna, känslorna...
De där o:na, allt det där som inte rådde - jag klarar inte av det länge.
Men det finns kaos som aldrig försvinner.
Det som jag fortfarande inte får någon ordning på.
Framtiderna, framtiderna, framtiderna.
Det fanns ett liv i vilket oordningen inte spelade någon roll.
Inga av de där o:na tedde sig så viktiga.
Ohälsosamheten, orenligheten, ovissheten, oredan, oförnuftet, oresonligheten.
Vad brydde jag mig om kaoset som alltid rådde bland skärp, sjalar, dokument och dagar?
Kaoset bland mina morgondagar.
I detta liv är saker och ting annorlunda.
Saker och ting har sin plats.
Skärpen, skorna, sjalarna, dokumenten, middagarna, människorna, känslorna...
De där o:na, allt det där som inte rådde - jag klarar inte av det länge.
Men det finns kaos som aldrig försvinner.
Det som jag fortfarande inte får någon ordning på.
Framtiderna, framtiderna, framtiderna.
tisdag 21 september 2010
Moderna bokstäver
Vänner,
Den 27 September - ett annat sätt att uttrycka det vore 'på måndag', men det gör realiteten hos situationen alltför obehagligt påtaglig - ska jag med tre års fördröjning påbörja mina studier.
Och jag ska läsa LEA - Langues Étrangères Appliquées - Italienska/Engleska.
Nej vänta, det ska jag nog inte.
Jag ska läsa LLCE - Langues et civilisations étrangères Italienska.
Jag skulle inte tro det.
Jag ska nog snarare läsa Science du langage - språkvetenskap.
Fast inte det heller.
På endast två veckor har jag hunnit stå inför alla ovanstående studier,
men på måndag den 27 september traskar inte mina nya stövlar till någon av dem.
Jag påbörjar istället min 3-års licence i Lettres Modernes - Littérature.
Nu blir det tamejfan fransk litteratur från medeltiden till framtiden, fransk lingvistik, komparativ litteratur, presshistoria, latin, italienska och konstvetenskap.
Och så min personliga favoritkurs:
Aide à la réussite - Hjälp till att lyckas.
Den 27 September - ett annat sätt att uttrycka det vore 'på måndag', men det gör realiteten hos situationen alltför obehagligt påtaglig - ska jag med tre års fördröjning påbörja mina studier.
Och jag ska läsa LEA - Langues Étrangères Appliquées - Italienska/Engleska.
Nej vänta, det ska jag nog inte.
Jag ska läsa LLCE - Langues et civilisations étrangères Italienska.
Jag skulle inte tro det.
Jag ska nog snarare läsa Science du langage - språkvetenskap.
Fast inte det heller.
På endast två veckor har jag hunnit stå inför alla ovanstående studier,
men på måndag den 27 september traskar inte mina nya stövlar till någon av dem.
Jag påbörjar istället min 3-års licence i Lettres Modernes - Littérature.
Nu blir det tamejfan fransk litteratur från medeltiden till framtiden, fransk lingvistik, komparativ litteratur, presshistoria, latin, italienska och konstvetenskap.
Och så min personliga favoritkurs:
Aide à la réussite - Hjälp till att lyckas.
Let there be light
Det ljus som föll idag, igår och dagarna dessförinnan.
Det ljus som endast semptember kastar över den dammiga marken i Jardin du Luxembourg, de färglösa fasaderna, över medurs virvlande löv, nya stövlar, gula blyertspennor, vita A4-blad.
Septemberljuset som faller över sommarens sista dagar - över höstens början.
Det kyliga ljuset, det milda, den bleka solen på den höga kallblå himmlen.
Det dova ljuset - långt ifrån sommarens obarmhärtiga gula hetta.
Sensommarljuset, tidighöstsljuset, skolstartsljuset.
Ljuset i vilket hela dagen framträder.
Det oupphörliga vatten som porlar längs Paris trottoarer, röken som stiger från vägarbetet, marknadens uppradade grönsaker, glittret från kaffeskedarna och skuggorna de mörkgröna stolarna kastar över parkernas grus.
Jag skulle skriva om just det ljuset.
Men så upptäckte jag mörket.
Jag slumrade till på soffan under den sena eftermiddagen, och när jag vaknade klockan åtta fann jag att det var mörkt.
Jag var tydligen inte där när sommaren jagades bort.
Hur förlikar man sig med ett så plötsligt mörker?
måndag 20 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
LinkWithin
