The ugly freckley face of blog-jealousy

Här sitter man och tjurar för att man nyss insett (och man är hemskt sen på det) hur otroligt många vackra och talangfulla bloggar det finns i det svenska bloggsfären. Och inte nog med att de alla är smarta, vitsiga och originella, kan vända på en mening fyra gånger om, att de sprudlar av fantasi och ironi, att de fotar fantastiska bilder som får gårdagens rester att se ut som Nobelmiddagen, snittar tusentals läsare om dagen och att hela bloggen är ett spektrum av färger, vissa av dem får dessutom betalt för det.

Och som om det inte störde mig nog så är alla bloggerskor skitcoola och undersköna och ungefär 24 år gamla.

Det suger verkligen, men de gör min dag.

Wining and dining on the island

Nos ancêtres les Gaulois. 39 Rue St-Louis en l'ile. 75004 Paris.

På en ö i floden

Ikväll ska vi gå ut och äta på Ile-St-Louis.

Det enda jag någonsin ätit på någon av öarna var en glass, och det var fint som snus men så dyrt att jag snabbt kände mig tvungen att gå därifrån.

Att Ile-St-Louis inte är en sådan där ö med blåmålade fönsterluckor och saltstänk kan man ha överseende med när man befinner sig i en av Paris äldsta byggnader, där köttet grillas över öppen eld och all den sydfranska maten är à volonté och detsamma gäller för vinet som tappas ur tunnorna.

Wilde imagination

Dumheternas dumhet, att ständigt upprepa samma beteende och förvänta sig olika resultat, vem sa så?

Som att t.ex dricka cola efter solnedgången, och sedan ligga vaken och fundera på Sverige och Paris och allt där emellan och vad händer när man dör och vad finns bortom evigheten och utanför universum och hur går fortsättningen på den där låten och varför är alla möbler så dammiga och vem kom först mannen eller musen och undrar hur lätt det är att ha en hjärntumör utan att upptäcka den och vilken var nu 1995:s julkalender och vad gör man när alla pengar tagit slut och how many roads must a man walk down och hur många kalorier är det i en avokado och hur gammal är egentligen Clint Eastwood och hur blandar man en White Russian och hur kommer resten av mitt liv att se ut och alla roliga och förnuftiga saker någon sagt någon gång men man kan inte minnas när eller varför och antingen försvinner de här tapeterna, eller också gör jag det, vem sa så?

Just nu i Paris

Tydligen kan man inte bara påstå saker på sin blogg utan att backa upp med bildbevis.

Jag ville mest bara notera att den första parisvåren är förbi.

Staden är återigen kall, grå och snölös, färglös och förfrusen.

Förfrusen likt mina fingrar vars lovikavantar försvann på tåget mellan Helsingör och Köpenhamn.

Så nu backar jag upp mitt påstående att Paris är grått:

Ett grått Paris.

Att mina lovikavantar är försvunna kan jag inte bevisa.

Friday Cosiness

Man försöker att lära sin engelsman/fransman lite hederlig svensk kultur.

Som t.ex det essentiella fredagsmyset* - the friday cosiness.

Jag förklarar vänligt men bestämt att man helst bör äta tacos.

Varpå man avancerar med chips och dipp - kanske till Let's Dance? - och med läskande drycker och lösgodis i samband med att man tittar på hyrfilm.

(Eftersom de två sista är svårgenomförbara i Frankrike övar vi stenhårt på tacosmomentet.)

Det är också viktigt att det är rätt stämning i hemmet, som t.ex att Y påpekar hur skönt det är med fredag, att arbetsveckan varit lång, att det doftar gott från köket, och sedan mumlar lite irriterat över filmvalet med Hugh Grant och Sandra Bullock i huvudrollerna.

När Y tror att jag gör parodi på mitt eget lands kultur blir jag fasligt förnärmad och understryker vikten av friday cosiness genom att hänvisa till hårdfakta:

"Fredagsmys har även fått en stor betydelse inom olika sociala medier. Den tredje största svenska sidan på Facebook (efter tv-serien Solsidans) och Hallonlakritsskallen^[4] är Vi som älskar fredagsmys^[5] som uppgår till nästan 2% av Sveriges befolkning."

Mer om Hallonlakritsskallen imorgon...

Nota bene: Bilden är gravt missvisande, jag vet inte vad det är för grönsaksknaprande familj som fredagsmyser på det här minimalistiska viset, men likväl dök den upp bland de omedelbara sökresultaten.

*For more information on Friday Cosiness click here.

Önskelista

Jag önskar att jag bodde i Sverige och pluggande journalistik i funktionella byggnader med funktionella lärare och gick på nationernas baler och cyklade rundor över Lunds kullerstenar och pratade i fullständiga meningar med svenska syntaxer och fick svenska svar.

Jag önskar att jag bodde i ett loft på Manhattan med kök i rostfritt stål och en brandstege som ledde ner till trottoaren och hela stadens ljus som ramlade in genom fönstret ovan takbjälkarna.

Jag önskar att jag bodde på en ö i havet med rosafärgat vin och blåmålade fönsterluckor och saltstänk i håret som aldrig gick ur.

Jag försöker envetet att få in alla dessa liv i min kalender för 2011, men det blir lite stressigt.