Indian summer och helgernas hetta

Friday snapshot

Klockan är 15.02, fredagen är vit, mättad och dåsig.
Att dömma av mitt hår uppmäts luftfuktigheten till 500 %.

Med anledning av min (näst) sista arbetsdag bjöds jag på ovanligt fin lunch av den chef som jag så många gånger velat beröva livet.

Sedan hoppade dito in i en taxi till Gare de Lyon, för att ta tåget till Marseille, för att lära sig segla. Oförhappandes.

Vi dödliga sitter kvar här och expanderar.

Det här är egentligen ingen videoblogg men...

Simone Cristicchi - Ti Regalerò Una Rosa

Ensemble, c'est tout / En brokig skara vänner

Understundom förstår jag - (men kanske inte tillräckligt ofta) - hur mycket jag uppskattar den föunderliga och underliga skara människor jag sedmera räknar till mina parisvänner.

Om kvällarna, al solito posto, återfinns den alltid like välklädde Le Baron, som till min stora förvåning visade sig vara en riktig baron, och som alltid påstår att man ser fullkomligt radierande ut, oavsett ens rådande - ibland miserabla - tillstånd.
Och Madame La Baronesse som jobbar för den Franska Akademin, den omfångsrike M med sina bokcirkel-sällskap, och P - den charmigaste odefinierbara asiat jag någonsin haft möjlighet att lära känna.
Ibland kommer även D, som annars brukar ringa tidigt på söndagsmorgonen och föreslå ost,vin, -och charkuterifrukost.


Och så Y och jag.

Dessutom är det alldeles förträffligt praktiskt att ha parisvänner som bor på lantliga gårdar, har lägenheter med utsikt över Eiffeltornet och Sacre Coeur, som förbereder utsökt sushi, har avlat adorabla italiensktalande ungar, som skänker två tjog champagneglas till ens födelsedagsfest, och som bor nära IKEA.

Men viktigastav allt: Att vara förunnad en liten, välkänd familj, mitt i den brokiga skaran av de franska nyfunna.

Et Deauville sous la pluie

"A Deauville un dimanche, sous la pluie sur les planches, elle repense à ce film,
qui se passe à Deauville, c'est un peu décevant, Deauville sans Trintignant"
- Vincent Delerm, Deauville sans Trintignant

Historien om Normandie och foppatofflorna

Men vad var det med Normandie och foppatofflorna?

Varenda unge som sprang omkring på gräsmattan den lördagskvällen hade klätt sig i neonlysande foppatofflor, som i en underlig konspiration.

Och sedan fick jag lova dem att inte nämna det på min blogg.

"What happens in Normandie stays in Normandie", svarade jag.