Söndagar som den passerad, som den här nedan, kräver sitt soundtrack.
Så fel vore det att bryta en så perfekt melankoli med någonting allt för sorglöst, någonting allt för glättigt.
Franska in- och utsikter.
söndag 11 november 2012
La melancholie des dimanches

Tre översättningar och en miljon ord senare. Tvätten och nagellacket på tork, en soppa uttråkat puttrande på spisen. Söndagen har redan passerat, och detta i melankolins tecken.
Hur kan det komma sig att det vissa dagar är så omöjligt att hitta en springa ljus, något att skratta över, något värt att hålla fast vid?
Dagar då det som vanligtvis muntrar upp plötsligt ter sig så betyngande.
De fula, gula löven fastklistrade vid den våta asfalten, den övergivna skolgården, den lågmälda radion, de utspridda papperna, tangenternas frenetiska klapprande.
Mes Amis...
Det är något annat än den vanliga, bitterljuva söndagsmelankolin.
Något ruttet har landat i denna stad.
fredag 9 november 2012
I'm two glasses smarter than you ?
Enligt två färska studier från engelska Child Developement Study och amerikanska National Longitudinal Study of Adolescent Health, är kvantiteten alkohol vi konsumerar direkt kopplad till vår intelligensnivå.
Studien började för flera år sedan, och genomfördes till en början på ungdomar under 16 år.
Dessa delades in i följande kategorier: mycket dum, dum, normal, intelligent och mycket intelligent.
Det amerikanska forsknings-teamet väntade sedan i sju år innan de kunde dra följande slutsats:
- De ungdomar som klassats som intelligenta eller mycket intelligenta komsumerar mer alkohol än de som klassats som dumma eller mycket dumma.
- De ungdomar som deltagit i den engelska studien, och som klassats som mycket intelligenta, konsumerar över 80% mer alkohol än de som klassats som mycket dumma.
Studien påminner lite snusförnuftigt om att en ökad alkoholkonsumtion inte gör oss smartare än vad vi redan är.
Såklart.
Men tittar jag till mina egna parisiska alkoholvanor, är det tröstande att veta i vilken intelligens-kategori jag hamnar...
Vem vet vad om Wien?
Den 7-9 december befinner jag mig - för första gången - i nedanför illustrerad stad.
Om Wien vet jag absolut ingenting, förutom att det tycks vara alldeles oförskämt vackert.
Jag förställer mig choklad-doppade bakverk, guld-doppade byggnader, breda avenyer och tidlösa kaffesalonger.
Pampigt, men ödmjukt.
Om någon har några tips om vad som bör betraktas, inmundigas, shoppas och fotograferas, lämna gärna en liten kommentar.
Om Wien vet jag absolut ingenting, förutom att det tycks vara alldeles oförskämt vackert.
Jag förställer mig choklad-doppade bakverk, guld-doppade byggnader, breda avenyer och tidlösa kaffesalonger.
Pampigt, men ödmjukt.
Om någon har några tips om vad som bör betraktas, inmundigas, shoppas och fotograferas, lämna gärna en liten kommentar.
Novembermorgon
En vecka in i november och från sovrumsfönstret den gulaste utsikt jag någonsin haft.
En morgon som gjord för att försumma dagens första lektion, dricka kaffe i utdragen tystnad, läsa bloggar och söka inspiration. För vad vet jag inte riktigt. Kanske att leva november månad som sig bör, i stora kappor och stövlar, på alla de rätta platserna, och alltid med det varmaste vin chaud. Att vandra omkring i de för var dag allt mer färglösa parkerna, med röken ur vart andetag, och varma destinationer i sikte. Invänta julskyltningen på Le Bon Marché och Printemps, skidsko-banan utanför Hotel de Ville, de svart-skimrande festplaggen...
Ja, något i den stilen i alla fall.
Och vid metro Edgar Quinet, på rue d'Odessa och rue de Montparnasse, ligger som ett pärlband av Paris bästa crêperestauranger. I de trånga lokalernas varma ljus, med röken från de öppna köken och det oupphörliga ljudet av poppande ciderkorkar, finns i alla fall en bra början till novemberstämning.
En morgon som gjord för att försumma dagens första lektion, dricka kaffe i utdragen tystnad, läsa bloggar och söka inspiration. För vad vet jag inte riktigt. Kanske att leva november månad som sig bör, i stora kappor och stövlar, på alla de rätta platserna, och alltid med det varmaste vin chaud. Att vandra omkring i de för var dag allt mer färglösa parkerna, med röken ur vart andetag, och varma destinationer i sikte. Invänta julskyltningen på Le Bon Marché och Printemps, skidsko-banan utanför Hotel de Ville, de svart-skimrande festplaggen...
Ja, något i den stilen i alla fall.
Och vid metro Edgar Quinet, på rue d'Odessa och rue de Montparnasse, ligger som ett pärlband av Paris bästa crêperestauranger. I de trånga lokalernas varma ljus, med röken från de öppna köken och det oupphörliga ljudet av poppande ciderkorkar, finns i alla fall en bra början till novemberstämning.
onsdag 12 september 2012
Den litterära återvändon
En annan sak som september för med sig är la rentrée littéraire. Böcker så nyskrivna att trycksvärtan ännu inte torkat. Som tvekande knarrar i pärmen då de först öppnas, som bjuder motstånd, som låter sig hållas, och som som alltid initierar årstidens återkomst.
Och förstå min förtjusning då denna hösttermins litterära återvändo stavas Delerm.
Annars är det ikväll premiär för filmatiseringen av Yasmina Khadras Ce que le jour doit à la nuit - Vad dagen är natten skyldig, som är precis lika poetisk som påstår titeln.
Och förstå min förtjusning då denna hösttermins litterära återvändo stavas Delerm.
Annars är det ikväll premiär för filmatiseringen av Yasmina Khadras Ce que le jour doit à la nuit - Vad dagen är natten skyldig, som är precis lika poetisk som påstår titeln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




