Lilla stjärna utan himmel

För ett par veckor sedan frågade jag C, min väninna som förälskade sig i italienaren D under vår backpackingtur 2009, och som fortfarande inte begett sig hemåt (Clara, ditt Interrailkort har nog gått ut nu, bara så att du vet) vilken som var hennes favoritlåt på italienska.

En härligt naiv fråga à la brevväxling på lågstadienivå, tyckte jag.

Men pressen på svaret tilltar när man är vuxen.

Och nu har frågan kommit tillbaka return to sender, och jag erkänner mig helt rådvill inför alla svarsmöjligheter.

Fast en liten idé har man ju trots allt...