Snön ligger i smutsiga fläckar längs Paris trottoarer, flyg och RER är inställda, vinterdäckslösa bussar vägrar att rulla, röken står ur vart andetag och allting och alla pulsar långsamt genom den smältande staden.
En stad som nog aldrig värmt mig lika mycket som nu.
Mosaikgolvet i byggnadens entrée, de nötta trappstegen upp till andra våningen, lägenheten som doftar av kaffe och vaniljljus. Fasadlampornas orange sken som lyser in om natten, flygplanen som går ner mot Roissy och som vi om kvällarna räknar på himmeln bortom skolgården.
Och där utanför dess bestickskramlande restauranger, dess rödvin, dess regn, dess körsbärsträd och dess vårsol.
Dess storhet, oändlighet och (o)möjlighet.
Bara Paris vet att vara allt.
Det lilla trygga och det stora spännande.
Vår säng, vår garderob och vår vardag.
Mitt i detta ofantliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar