Jag befinner mig i ett liv som jag inte är säkert på att jag valt, och som jag inte känner igen från det liv jag hade föreställt mig.
Framför mig såg jag alla dessa böcker överallt - att vara en sådan som inte radar upp dem i bokhyllor, men istället travar dem i högar på golvet, staplade till svindlande höjder, böcker som tallriksunderlägg, som bord, som stolar som sängar som väggar.
Ett gammalt hus, ett dunkelt ljus.
Alltid skulle det lukta något långkok från köket (fastän mina kulinariska begränsningar inte låter mig namnge något sådant långkok) och från rummet bredvid skulle höras pianomusik, och alltid skulle vi lyssna på radio och diskutera kultur och andra väsentligheter, och oljemålningar skulle där finnas, bredvid tidningsurkklipp och andra trevligheter man kan klistra upp på väggarna.
Och stearinljus runt badkarskanten och gott vin i vackra glas - aldrig matchande porslin - och fantastiskt intressanta middagar skulle det bjudas på, härifrån till evigheten.
Med vem tror jag att detta liv ska levas?
Dekoren kan jag kanske åtstadkomma - så hjälp mig tiden och enträgenheten - men mannen...mannen?
Inte kan jag åstadkomma honom.
Aldrig att jag får Y till att sitta still i en fåtölj och röka pipa.
Att jag passerar vid sidan av detta liv -
att jag måste älska honom till vansinne.
Det är vansinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar