Dag vunnen, dag förlorad

Det faller ett vårregn över staden. Droppar av silver - långa och tunna likt akupunkteringsnålar - landar på de metallgrå hustaken utan ett ljud. Hela Paris är äggskalsfärgad under en himmel uppspänd likt ett vitt lakan över de kopparröda skorstenarna. I fjärran ser jag Montparnasstornet teckna sig mot dimmorna likt ett blyertsfärgat sträck på vitt papper. Det doftar av fuktighet och tidig majmånad. På innergården har man satt nya blommor i balkonglådorna och släppt in fräschören genom köksfönsterna. Man har låtit tiden gå långsamt. Låtit dagen vinnas.

Som alltid hade jag för avsikt att gå ut. För en gångs skull kom jag inte så långt. Jag ställde sovrumsfönstret på glänt och stannade inne. Studerade nya låttexter, drack kaffe och skrev vykort på italienska. Drog i saker jag inte rört på länge. Konstruerade helt nya meningar. Letade efter nya adjektiv. Hängde upp negligerade klänningar på sina galgar. Förälskade mig i spanska. Bläddrade i böcker som förblivit olästa. Gjorde ingenting av konkret värde - lät dagen gå förlorad. Och vann tillbaka lite av mig själv.