Språkligt hyckleri

Då engelsktalande personer ber om någonting petar de dit ett litet please – behaga – i slutet av meningen. Det kan ju visserligen tyckas lite väl befallande, men detta är de åtminstonde medvetna om. På svenska håller vi istället ganska hårt på etiketten, även om vårt avslutandetack, direkt förutsätter att vi kommer beviljas vår önskan. I Italien och Spanien rundar man av med ett per favore respektive por favor – av tjänst – och erkänner därmed den andres förestående ansträngning.  Samtliga artighetsfraser tycks mig hyfsat logiska. Men på franska säger de s’il vous plaît. Om det behagar Er. Som om det skulle behaga expiditen med 48- timmars arbetsvecka att för den oräkneliga gången i ordningen skära till en bit korv, lagom stor för ditt ändamål. Och som om kunden verkligen bryr sig huruvida detta behagar vederbörande eller inte.