Great expectations

I många år har jag levt mitt liv efter Alphavilles textrad "hoping for the best but expecting the worst", tänkandes att denna filosofi var både optimistisk och realistisk på en och samma gång. Men jag har nyligen kommit till en insikt: Att filosofin i fråga är förödande, ty den får dig både att hoppas till på ett bra utfall - vilket gör ett eventuellt bakslag än värre - samtidigt som du hela tiden förutsätter det värsta, vilket förmörknar den tjusning det trots allt finns i hoppet.
 

Så från och med gryningen lever jag efter en ny filosofi. Jag hoppas inte på någonting längre. Jag säger helt enkelt som Ethan Hawke i Before Sunrise - om jag utgår ifrån att mitt liv var menat att vara svårt, då behöver jag inte längre bli besviken, utan enbart glad om någonting bra händer. 

Jag förväntar mig inte längre någonting. Och med den inställningen måste jag trots allt ha lysande utsikter.