Jag tänker på henne då jag i skymningsljuset tillåter mig en syndigt njutfull Café crème, toppad av rikligt med vispgrädde. Samtidigt som jag lyssnar på fantastiskt banala, förunderligt vackra Celine Dion-låtar, vilka skänkt mig samma oförståeliga glädje i oräkneliga år. Jag tänker på henne då jag inser att det bara är detaljer, så lite, nästan ingenting.
Och att det ändå varit tillräckligt för att hålla mig på rätt sida om räcket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar