När glasskön lättat skruvar jag upp volymen och dansar lite omärkbart till min medhavda italienska musik. (Jag funderar över när Amorino ska tacka mig för att jag inte bara upprätthåller deras image, men dessutom förstärker den.) Den senaste veckans arbete har i synnerhet ackompanjerats av Adriano Celentanos klassiker Azzuro. Låten kan jag med hjärtat, men mannen i fråga har jag aldrig skådat. Jag föreställde mig en medelålders italienare med begynnande flint, beige kritsträckrandig kavaj, amarettodrickandes på en uteservering. Kanske till och med hattprydd. Detta är vad jag fann:
Är det bara jag som tycker att han ser lite uttråkad ut?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar