Jag har inte för avsikt att publicera en blogg om mitt livs historia. Vad som sker i min vardag är enbart till för vidare, intressantare reflektioner. Men för sammanhangets skull bör det klargöras att jag nu gått från den ena jobbet till det andra. Men förblivit inom italiensk alimentation. Ironiskt nog. Jag kan nu skymtas (för det är knappt att jag sticker upp) bakom glassdisken på Amorino, Rue Vieille du Temple. Att mitt nya jobb är preferabelt skriver nog sig självt. Av tusen mer eller mindre uppenbara anledningar. Men kanske i synnerhet av denna:
Aldrig någonsin har en liten kille haft ett helt himlavalv av tindrade stjärnor i ögonen då någon räckt honom en medium gnocchi med vodkasås och extra parmesan. Det, mina vänner, är effekten hos "L'inimitabile" nutellaglass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar