Efter många timmars studier på Pompidou äntrade Isabel vår lägenhet och krävde oss på kvällsmat.
- Vad vill du ha? frågade Sarah.
- Har ni några smörgåsar? sa Isabel.
Jag och Sarah tittade på varandra under två sekunders tystnad för att sedan bryta ut i gapskratt. Smörgåsar? Som i Skånemejeriers leverpastej med Mor Annas ätticksgurka. Ost och Kalles kaviar. Till ett glas Oboy eller en kopp Zoegas. Var tror hon att hon är egentligen? I Sverige?
Vi gav henne gaspachio från tetrapack. Och Franprixs Pain Azym, vilka varken innehåller salt, socker, fett eller mjölk, och som således är en illusion. Liksom fransk kvällsmat i allmännhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar