Att ta ett glas med Ronny Sandahl

Jag har alltid haft lite svårt för Ronny Sandahl. Sedan den där gången då han - efter att ha spenderat ett par veckor författandes, filosoferandes, calvadosdrickandes och vem-vet-vadandes i Anna-Lena Brundins montmartrelya - skulle överlämna lägenhetsnycklarna till mig och F. Det var vår fjärde dag i Paris, vi var unga, vackra, odesillusionerade och törstande efter allt som kunde tillskrivas minsta litterära värde. Men framörallt var vi fattiga som kyrkråttor. Eller snarare som tonåriga parisstudenter på CSN-bidrag.


Och så mötte vi slutligen Ronny. Som föreslog lunch vid Place de Clichy. Närmare bestämt på Café Wepler, där Henry Miller skulle ha suttit under ett obskyrt 30-tal och författat Kräftans vändkrets. Vem Henry Miller var visste vi inte då - med huvudet fullt av Hemingway. Men det visste definitivt Ronny.


Jag och F sneglade först på menyn och sedan på varandra. Och förstod direkt att litterärt värde skulle stå oss dyrt. Och så ville Ronny ha vin - mitt på ljusa dagen. En flaska på tre, föreslog han. Och beställde.
Men Ronny visade inte sig vara den förfranskade, intellektuella gentleman han utgett sig för - randing bobohalsduk, håret hängandes i ögonen och fimmanus till trots. Två år och oräkneliga vinflaskor senare har varken jag eller F spenderat en liknande summa på 25 cl rött.


Som sagt: Jag har länge haft lite svårt för den där Ronny. Men idag föll jag över en av hans krönikor på Aftonbladet. Och säga vad man vill om pretentioner, men han kan ju faktiskt skriva. (Så varför han tramsar sig med Aftonbladet är mig obegripligt. Så fort du lärt dig rättstavning och reglerna för särskrivning är du överkvalificerad för den tidningen.) Och inte nog med att hans vokabulär imponerade, fann jag dessutom innehållet av större intresse. Om fegheten att lämna och modet att stanna kvar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article4260751.ab


Jag hade tänkt skriva ett blogginlägg på samma tema. Men det blev en hymn till Ronny.
Som jag fortfarande anser vara skyldig mig en hundring.


Senaste krönika av densamme finner ni här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/ronniesandahl/article5535257.ab