Jag minns en förgången sommar då jag befann mig på mitt arbete i Sverige. Och lyssnade på fransk radio. Lite för att lära mig, mycket för att det lät så vackert.
Nu är det sommar i Paris - långt senare. Och jag sitter framför datorn på mitt jobb och lyssnar på italienska radiostationen Lattemiele. Lite för att lära mig. Snarare för att inte glömma bort. Men mest för att det som inte är mitt - inte till fullo, inte ännu - fortfarande förför och förbryllar mig med sin otroliga skönhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar