Det finns så många vackra saker. Som att vakna en torsdagsmorgon och finna att staden lagt sig under ett stort, silverfärgat molntäcke. Att små regndroppar strilar långsamt - likt salta tårar - längs fönsterrutan, och att överallt omkring en råder tystnad och ensamhet. Det är underbart att blicka ut över den den askgrå dagen, över de blyertsfärgade takåsarna, och välkomna tristessen med all uppriktighet.
Och att låta Francoise Hardy tvåspråkigt ackompanjera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar