Jag hörde att det var påsk härom helgen.
Mamma yrade någonting om ägg, Y någonting om harar.
Precis som den religiösa högtiden i Frankrike destinerad till Galettes des rois, gick påsken mig förbi med fjäderlätta steg. Knappt hann jag uppfatta de lilaskrikande hyllorna på Monoprix innan påskchokladet reades ut med 30 procents rabatt hos Patrick Roger.
På påskafton befann jag mig på Acqua Al 2, 9 Via della Vigna Vecchia i Florens, dörren intill min före detta trappuppgång, ätandes mitt livs mest förförande kycklingfilé i Portvinssås, tillika mitt livs enda. Påföljt av icke-självbehärskade mängder av ost och husets tiramisu, pimplandes - på ett fint sätt - en flaska Rosso di Montalcino.
Vid midnatt på andra sidan floden Arno: hundratals mer eller mindre kyrkliga katoliker passerar med sång och levande ljus - ett veritabelt luciatåg över Ponte Vecchio.
På påskdagen satt jag mitt i den lokala marknaden på Piazza Santa Maria Novella och inmundigade vin från Piemonte och soltorkade tomater från Toskana tills jag tappade räkningen på både det enda och det andra.
I övrigt ger jag inte så mycket för det där med påsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar