Franska in- och utsikter.

måndag 28 februari 2011

Tänka på refrängen




Att vara eller inte vara jur..alkoholist


Denna eftermiddag - som jag tidigare skulle beskriva gråmelerad, menlös och andefattig - fick en tvär vändning när juridikprofessorn, för första gången, behagade uppenbara sig inför våra ögon.

Den synen den sorgen säger jag bara.

En man i sina sämsta år.
Sedd från sin sämsta sida.

I vad jag bara kan hoppas var sin fulaste och mest opassande mörkblå kostym à la pretentiös advokat med extraknäck på universitetet.
Ständigt putsandes sin största och fulaste guldklocka eller upplockandes sin I'm-a-very-busy-and- important-person-Blackberry.

Pratandes en fullständigt obegripligt grötig franska som liksom väsnades och spottades fram mellan ett gäng ovanligt fula tänder.

I en timme oupphörligen spankulerandes i fula svartskinande skor fram och tillbaka fram och tillbaka fram och tillbaka i klassrummet.

Studenternas huvud likt åskådarna på en tennismatch.


Vad tänker man egentligen vid sådana tillfällen?

Jag tänker tack Gud att det är måndag, det vill säga bardag, för att glömma en sådan juridiklektion behövs minst ett par stora starka.

Good Måndag


När parismåndagen är genomgrå och flyter ovan trottoarernas våta, glänsande svärta, måste man ibland ta till extrema medelst.

Man tittar ner på sin menlösa sörja av yoghurt och havregryn, och slänger helt vilt och okontrollerat ner ett gäng russin samt låter rinna lite honung.

Till den hela espressokannan kaffe äter man små belgiska chokladpraliner.

Man lyssnar (jag sa extrema) på Latte Miele.


Sen lyser man som en hel pina colada och skrattar den grå dagen i ansiktet och sjunger i regnet
Oh I love Paris in the winter och hävdar att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder.

söndag 27 februari 2011

Finkultur till frukost: Fru söker bonde eller Folk man har bott hos

video

Nästa gång av samma artist: Varför komma här och se ut som du gör.

En så kallad fin bild


Kära blog, shit så tradig du har blivit.

Jag menar, här väntar man sig minst tre-fyra uppdateringar à la akademisk humorblog* om dagen, och så råder ett totalt ingenting, inte ett ord, ens en stavelse.

Någon ba: Caroline, är du fortfarande arg sur och ledsen? Ryck upp dig i så fall! Pronto!

Någon annan: Katten fick din tunga?

En tredje: Vavadejasadå?

Problemen är följande:

För trött, för mätt, för stressad, för lat, för upptagen och företrädesvis för tråkig för att komma med något.
Jag ber att få avstå från att komma med något.
Så vänta er inte att jag kommer med något.


(Förutom en fin bild vill säga. Som liksom lyser upp söndagskvällens mörker.
Ett sån där liten pärla.
Ja, ett trevligt foto helt enkelt.)


*utmärkelse av F, januari 2011

torsdag 24 februari 2011

Finkultur till frukost: Essentiell italienkunskap



Och så gillar vi valet av bil.

Offentlig ursäkt


P.g.a ovanligt mycket respons i hänsyn till inlägget Arg, Sur & Ledsen, känner jag ett starkt behov att publicera detta additament.

Tydligen innehåller inlägget i fråga två grava faktafel, vilka påpekats av nära familjemedlemmar.

Sms från pappa 23 februai 10:54:

Kul och intressant, men den innehöll vissa sakfel, du låg på varuhusgolven upp till en ålder av 3 år.

Sms från mamma 24 februari 08:32:

Det var inte VI som frågade dig om du var arg, sur eller ledsen.
Det var DU som frågade oss.

Jag hoppas att detta känns okej för alla inblandade, inte min intention att ändra på historien, we're all right?



tisdag 22 februari 2011

En glödlampa D-vitamin




Stryk vänligen tidigare inlägg.

Mår prima.

Har just precis - i pre-skrivande stund - slukat en årsförbrukning av D-vitamin koncentrat, i Sverige mer känt som AD-droppar.

Ett rörs årsförbrukning av le sunlight de tropiques - vilket jag tydligen har remarkabel brist på - och med ens känner jag mig sprudlande och strålande.

Under inga omständigheter visste jag att denna behandling existerade.
Det gjorde Y.

- En ampoule? Gav man dig en am-poule?
Din lycklige jävel.



Arg, Sur & Ledsen


Som liten skrek jag ofta och gärna som en stucken gris - oftast och gärnast på publika platser där jag simultant kunde slänga mig ner på golvet och kravla rundor.

Då brukade min mamma:
1. Gå två meter bort, titta sig omkring och högröstat interrogera "Vems unge är det där?"
2. Fråga mig om jag var arg, sur eller ledsen.

Eftersom jag naturligtvis fann det högst orättvist och ologiskt att man bara fick välja en, svarade jag:
- Jag är arg, sur och ledsen.

(Det svaret var hyfsat passande, då jag aldrig visste den exakta anledningen till mitt grisskrikande och golvkravlande. (Jag var en extremt verbal och djupsinnig 1-åring))

I skrivande stund beter jag mig lite på liknande vis.
D.v.s. kravlar rundor på en bäddsoffa i golvnivå och gnyr besvärat över diverse orättvisa realiteter som jag inte förmår definiera.

Sedan stirrar jag på mig själv i spegeln och frågar högt "Vems är den där ungen?"

Varpå jag redogör för min blogg att jag är såväl arg och sur som ledsen.

söndag 20 februari 2011

Easy like a Sunday morning?




Hur mycket regn kan en enda himmel innehålla?
Hur mycket te kan man dricka innan det har gått för långt?
Hur många rostade mackor?
Hur mycket radiopop?
Hur många "jag gör det senare" innan senare kommit och gått?
Hur många urgamla veckotidningar?
Hur många suckande blickar genom fönstret?
Hur många listor kan man skriva innan man måste avverka dem?

Hur mycket längre tänker den här förbannade söndagen vara?


lördag 19 februari 2011

Far och flyg



På måndag åker Y till Bryssel och i mars till Barcelona.
Hade jag haft all tid i världen skulle jag ha farit och flugit* mellan alla dess hörn i hans sällskap.

Tanken på att ena halvan av hotellrummets betalda dubbelsäng står tom - någonstans i någon stad jag aldrig somnat eller vaknat i - driver mig vansinnig.

Men är ändå att föredra framför att den inte skulle vara det.



*anslutit med med Eurolines två dagar senare.

This is how we do it


Han ba: Tvätta kläder, skura toalett, putsa bestick, organisera skåp, hänga tvätt, göra te, sortera grejer, stoppa diskmaskin.

Jag ba: Ligga soffan, äta chocklad, lyssna Vanessa Paradis, dricka te, blogga bloggen, dricka kaffe, sova eftermiddag.

Ha ba: - Nä, nu måste jag nog kolla på Kung Fu Panda, för att ekvilibrera liksom.


Sånt man inte vet


Bättre att dåligt skriva än att inget skriva alls?

För i så fall kan jag meddela att Y har gått intermittent desperate housewife bakom bardisken och putsar vårt silver.
Ja, alltså, han doppar samtliga bestick i hett vatten och torkar sedan av dem, säger att det är så man får bort kalkfläckarna, säger att det är så man gör på hotell, ser så grymt bestämd och så oerhört nöjd ut att jag inte har hjärta att ifrågasätta.

Dessutom verkar det ovanligt dumt att ifrågasätta någon med ett dussin köttknivar i handen.

Idag har jag även upplysts om - av en lärare i engelsk metodologi - att i Sverige är ju engelska ett native language, och därmed hade jag föga i hennes klassrum att göra.

The things you don't know..., tänker jag och stirrar ut mot en regning lördagsmorgon.

fredag 18 februari 2011

Belletrisk

Faidherbe-Chaligny - Bastille linje 8 accelererandes, Bastille - Gare de l'Est linje 5 filosoferandes, Gare de l'Est -Rue de Paradis marcherandes, Rue de Paradis - Indisk restaurang flanerandes, Chateau d'Eau -Porte d'Orléans linje 4 konverserandes, Porte d'Orléans - Gabriel Péri buss 295 koncentrerandes.
Kaffepaus.
Porte-d'Orléans - Raspail linje 4 mediterandes, Raspail - Place d'Italie linje 6 noterandes, Place d'Italie - Censier linje 7 studerandes.
Lezioni.
Censier - Place d'Italie linje 7 diskuterandes, Place d'Italie - Bastille linje 5 funderandes, Bastille - Faidherbe Chaligny linje 8 returnerandes.

Så kan man också sammanfatta en dag.

Om man kommer ihåg att tillägga: Den anglofone lärarens irländsk gröna ögon under mörklånga ögonfransar. Sucka mitt hjärta, men brist dock ej.

(Idag lekte jag att Martina Lowden skrev mig)

torsdag 17 februari 2011

Praktiska och ack så insiktsfulla övningar att göra hemma

Eftersom ni alla är så förförda av mitt flärdfulla parisliv, tänkte jag exemplifiera med vad jag gör - och kommer att göra - på, säg, torsdagsförmiddagar mellan 9 och 12.

Projet Personnel et Professionnel.
Mmm, personligt och professionellt projekt, det låter ju mycket ambitiöst och smått pretentiöst kan man tycka.
Men då tycker man fel.

Ty så här går det till:


Övning 1:

Skriv en person - en känd - som ni beundrar, och skriv tio rader om hur ni ser på denna person, dess starka och dess svaga sidor.

Jag beundrar: Philippe Delerm (varpå följer en text på obegriplig och vansinnigt exalterad franska som långt överstiger 10 rader (sidor).)


Övning två: Skriv en lista över 10 saker - experiences - som ni vill/önskar/drömmer om att ha realiserat inom 5 år. Både professionella och personliga, realistiska eller ej.

Lära mig spanska
Bo en tid i Italien igen
Göra en praktik/ha en professionell erfarenhet som översättare
Uppleva den dag då jag inte längre upplever några svårigheter att uttrycka mig på franska
Flytta
Läsa Kreativt skrivande
Lära mig att fotografera (med systemkamera)
Få ett barn
Möta Bodil Malmsten

Okej. Numrera nu ovanstående saker efter hur hett ni önskar uppleva/genomföra dem.

1. Lära mig lite spanska
6. Bo en tid i Italien igen
3. Göra en praktik/ha en professionell erfarenhet som översättare
2. Uppleva den dag då jag inte längre upplever några svårigheter att uttrycka mig på franska
8. Flytta
4. Läsa Kreativt skrivande
5. Lära mig att fotografera (med systemkamera)
9. Göra en praktik på tidning/tidskrift
10. Få ett barn
7. Möta Bodil Malmsten

Och nu numrerar ni dem igen, denna gång efter hur realistiskt/genomförbart ni tror att det är.
Och så plussar ni ihop siffrorna så ska vi se vilket som både är av starkt intresse och realistiskt genomförbart.

1 1. Lära mig lite spanska = 2
6 5. Bo en tid i Italien igen = 11
3 7. Göra en praktik/ha en professionell erfarenhet som översättare = 10
2 6. Uppleva den dag då jag inte längre upplever några svårigheter att uttrycka mig på franska = 8
8 2. Flytta = 10
4 3. Läsa Kreativt skrivande = 7
5 4. Lära mig att fotografera (med systemkamera) = 9
9 8. Göra en praktik på tidning/tidskrift = 17
10 9. Få ett barn = 19
7 10. Möta Bodil Malmsten = 17

I nästa övning säger jag "Om jag vore en...." och så skriver ni det första ni tänker på.

En rätt: Grillade grönsaker
Ett djur: Delfin
En stad: Paris
En färg: Flaskgrön
En himlakropp: Jupiter
En bok: Första klunken öl och andra små njutningar
En musik: Jacques Brel
En tavla/stil: Impressionismen
En känd person: Bodil Malmsten

Tre timmar, och man kommer ut som vore det på andra sidan - så mycket klokare.

Har äntligen förstått att det är helt orealistiskt att man någonsin kommer få träffa Bodil Malmsten, och ändå är det mer realistiskt än att man skulle få barn.
Har insett att lära sig spanska är typ det enda realistiskt genomförbara inom fem år (siffrorna ljuger aldrig), och misstänker att man är lite av ett fyllo när man inte nöjt sig med att skriva grönt, men specificerat med flaskgrönt.

Fler övningar (att med preferens göra under vuxens översyn) blir det nästa vecka, stay tuned!

Evighetssekund / Second d'éternité

Ohlala, la vache, etc.

Är bjuden på releaseparty.

På Söder i Stockholm, för Frankofon Förlags första bokutgivelse.

Känner mig som en mycket cool, viktig och väletablerad person.


Fast kan tyvärr inte komma - såvida det inte vankas snittar alltså - då skulle jag möjligtvis överväga det.


I övrigt är det Sanna Zetterbergs samlade dikter och prosa man ger ut.

Sanna Zetterberg åkte till Paris vid 19 års ålder, precis som jag.
Sanna Zetterberg läste en fransk språkkurs på Sorbonne, precis som jag.
Sanna Zetterberg bodde med sina svenska vänner, precis som jag.
Sanna Zetterberg gick ut och dansade på La Scala, precis som jag.
Sanna Zetterberg åkte taxi hem ibland, precis som jag.

Enda skillnaden är att Sanna Zetterberg en natt fördes ut ur staden, bakbands, höggs i hjärtat, sköts och brändes.

Resterar gör hennes texter - Evighetssekund.



Mer hojtande


På vägen hem hojtar någon:

- Buona sera!

Det är pizzabagaren från restaurangen La Dolce Vita nedanför vår lägenhet, han som alltid lägger generöst med färska tomater på min pizza Pecorino, utan fårost tack.

- Buona sera! hojtar jag tillbaka från andra trottoaren.

Och fortsätter hem längs en av stadens kulinariskt mest medelhavsinspirerade gator.



Nota bene: Jag kan naturligtvis ha fel, men jag misstänker att det inte är God afton! som hojtas här.

Sunny side up


Soliga dagar skrämmer mig intet.

På soliga dagar får jag med ens för mig att jag kan göra vad som helst, övervinna mig själv gång på gång, tills solen dalar och kvällen randas.

På soliga dagar får jag t.ex för mig att att jag kan ta den - för de med viss tendens till klaustrofobi - livsfarliga hissen upp till italienska fakulteten för att leta reda på mina betyg.

Hursomhelst tycks det inte finnas någon annan färdväg dit.
Vill man få reda på sina betyg - eller överhuvudtaget lära sig italienska - får man acceptera denna hissnande verklighet.

I eftermiddagens skarpa sken får jag också för mig att jag är hejdlöst verbal och otyglat orädd i franska klassrumssituationer.

När läraren under kursen Personligt och Professionellt Projekt säger "Om jag vore en rätt skulle jag vara...", ropar jag högt och tydligt:

- Grillade grönsaker!

"Om jag vore en musik skulle jag vara..."

- Jacques Brel!

"Om jag vore en himlakropp skulle jag vara..."

- Jupiter!

Stor tystnad.

- Ehum...ja...asså...eller...jo. (fan fan, rätt - och coolt - svar hade ju varit månen, eller åtminstone Venus, eller solen. Bara inte Jupiter, så kallad gasjätte, som inte ens har en fast yta )


Sensmoral: Ingen mening att hojta bara för att solen skiner.

onsdag 16 februari 2011

Just nu (eller snart) i Italien



Kom ihåg var ni hörde den först.

Baren / The Bar

Det finns en bar på Rue de Lappe, i närheten av Bastiljen, till vilken vi går titt som tätt.
Företrädesvis tätt.

Baren är platsen där jag träffade Y (en hopplöst oromantisk kliché), det är platsen där jag stundtals tittar på kultfilm, stundtals skriver uppsats, stundtals super mig full.
Företrädesvis super mig full.

Klientelet på denna bar är ganska så...stagnerat.

Samman eviga blandning av medelålders män med ständigt expanderande ölmagar (företrädesvis Y's vänner), de obehagligt fitta rollerkillarna, Douglas i ett hörn med en flaska vin, och de amerikanska woo-girlsen som emellanåt studsar in med pom-pons eller cowboyhattar.

Som tidsfördriv kan det ju visserligen tyckas enformigt och trist och anti-innovativt, men...


Världens bästa dag / Best day ever


Från ett fönsterbord i ett klassrum på tredje våning - i höjd med de kopparröda skorstenarna - ser jag hur eftermiddagssolen knuffar undan de sista vita molntussarna.
Samtidigt konjugerar en liten man i sina bästa år italienska verb med vit krita på grön tavla.

Hela rummet är sol och italienska.

Understundom förvillas tankarna till blå medelhavsstränder, hus som klänger på bergsväggarna, balkonger med utsikt över Venedigs vatten, doften av oliv, skuggan under ett pinjeträd.

Fast min eufori har mer med grammatiken att göra.

Låt mig få understrycka detta tillräckligt.

Jag älskar grammatik

Presente, passato remoto, forme esplicite e implicite, participo, gerundio, infinito - den ena benämningen mer ekivok än den andra.

Kom inte och säg att ni inte är lika upphetsade som jag* är:



* Fullkomligt okänd kvinna (med skägg?) som plaskar rundor i Venedigs vatten.

tisdag 15 februari 2011

Tillgång/Efterfrågan

Bodil Malmsten har ju - lite hårdvinklat - gett ut tre böcker på ämnet "Jag kan inte skriva."

Hur många köper ni av mig?


Intermezzo

Isabel sluddrade något - det var i fredags - om att spara på kreativiteten tills idétorkan infinner sig.
Vadå idétorkan sa jag, ett så löjligt ord, mitt skrivande är inget landskap som momentant påverkas av naturens nyckfullhet, du är uppenbarligen full Isabel.

Det var hon.

Men tyvärr uteslöt hennes onykterhet inte min idétorksparoxysm.
Jag har absolut ingenting att säga, och om jag säger något så kommer det ut helt fel och felstavat och grammatiskt inkorrekt och endast i form av fadäser.

Det kanske går över.
Är en fråga om självövervinnelse.
Som

så mycket

allting annat.


Hursomhelst; där fick jag vad jag tålde av in vino veritas.

Ska gå handla bok.


Saker man rimligen kan ha på huvudet



Lakonisk.


Här sitter man och är nöjd.
Med kaffekopp i en förunderligt grön färg, vars nyans jag inte skulle förmå namnge.

Å andra sidan har man spenderat morgonen åt att översätta italienska texter till franska.
Och insett att man plötsligt är på väg mot en framtid.

Sitter man sedan i en lokal fylld av både folk och fä och spelar oanfäktad - fast man är sådär grymt nöjd.

Och dricker kaffe ur en - låt säga -mintgrön/turkos kaffekopp.

Det blir alltid söndag



måndag 14 februari 2011

Vårpreludium



God Save the Blog


Jag är uppriktigt ledsen, har med ens förlorat dagens alla timmar.
Ville ju blogga om Alla Hjärtans Dag-rosorna som väntade på mig när jag kom hem -placerade mitt i rummet på det vita träbord som F köpt på söndagsbrocante och ställt hos oss tills vidare.

Ville ju blogga om det vita träbordet och söndagsbrocanten.

Ville skriva om terminens första lektion, om att studera God save the queen (d.v.s. versionen av The Sex Pistols) och om den italienska aftonen på Trattoria Pulcinella.

Men vem har tid för sådant?
Det är ju inte precis som om man vore långledig.

Paris skyline 14/2- 2010


Fleurs de Saint-Valentin









lördag 12 februari 2011

Det här med vinglasen / About the wine glasses


Vi övar på relativitetsförståelse.

Om vinglaset är tre gånger så stort som ett vanligt vinglas, kommer den normala kvantiteten att framstå som mindre, i jämförelse med glasets storlek.

Det förstår inte Y.

Ett glas vin är ett glas vin är ett glas vin.

Det spelar ingen roll om det är IKEA's enorma tulpanformade glas man häller upp i - tar man sig ett glas vin så gör man ju.

Hälften till dig, hälften till mig.
Sen ser han jättesnopen - och lite gråtfärdig - ut när flaskan är tom och vi bara druckit ett glas var.


Gottskrivning

Ibland, ofta, blir jag väldeliga självupptagen och glömmer bort att den här bloggen egentligen handlar om Paris.
Och lite om Italien.

Så för att gottgöra för denna den senaste tidens självupptagenhet, tänkte jag anförtro en liten parishemlighet.

Ty det finns en en restaurang i Montmartre...




...som har helt oresonligt god italiensk mat...


....översvämmande ruccolapizzor, hemblandad pesto, tryffelsås så deliciös att grisarna ber om löneförhöjning.

Ungefär åtta bord finns där.
Att komma med sällskap går naturligtvis för sig, men konversationen brukar mest bli såhär:

- Mmmmmmm...
- Mmmmmmm...
- Gott?
- Mmmmmm....

Och ägarna är så utpräglat och inbitet syditalienska att de mest springer rundor och tjoar Mamma Mia.


Trattoria Pulcinella. 17 Rue de Damrémont. 75018 Paris.

Finkultur till frukost: Identitetskris

fredag 11 februari 2011

Bravissima!


Ställde oförhappandes till med fredagsapéro à casa.

Kände mig ovanligt kulinariskt kreativ, gjorde små verrines apéro med lax, avokado och äpplen.
Tomat, mango och feta.

Folk blev helt paffa, började applådera, föll ner på knä inför min hejdlösa duktighet, ville anmäla mig till Le cordon bleu.

Tyckte mig till och med se en och annan glädjetår slinka ner i glasen.

Jo, men precis så var det.




Potato Potatoe

Såhär ligger det till hos oss:

Y har en pappa som kommer från södra Frankrike och säger pän istället för pain och demän istället för demain.
Hans mamma är engelska, men uppvuxen i Wales varifrån hans morföräldrar kommer.
Y's pappa bor numer i Spaninen med fransk fru och två tvåspråkiga döttrar.
Y's mamma bor numer i Österrike med österrikisk man.

Y talar alltså franska och engelska, hyfsad spanska, samt flytande HTML.

Jag är svensk.
Men bor i Frankrike och pratar franska, pratar knagglig italienska och lyssnar uteslutande på italiensk musik, och pratar flytande kalifornisk amerikanska som jag lärt mig från O.C.

Vilket Y avskyr.

Frågan är: Är våra framtida barn lyckligt lottade, eller kommer de att bli jäkligt språkförbistrade och tvingas jollra (jag vet, hade varit roligare om jag skrev joddla) sig fram i livet?

This just in


Ska måla mig med mascara ikväll.

Har inte förmått genomföra ovanstående skönhetsaktivitet på exakt två veckor.

Nu undrar ni naturligtvis vad som hände.
Med hon som nästan blev relegerad från Montessoriskolan när hon i feman låtit permanentfärga ögonfransar och ögonbryn.

Jo, hon åkte på relaxsemester i bergen och upphörde fullständigt att piffa till sig.
(Hon har dessutom en sådan där tradig pojkvän som tycker hon är vacker à naturel,
han har uppenbarligen ingen smak.)
Tyckte att det var så skönt att hon fortsatte med detta även tillbaka i Paris,
blev så rebellisk att hon började bränna bh:ar och tugga snus och stå och spotta från balkongen.

Men oroa er inte, ska bli flicka nu igen.

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...