En kall, tidig decembernatt för precis tre år sedan, när jag just hade gett upp hoppet om min tillvaro i denna stad, träffade jag Y.
Och för att fira denna dag gjorde vi oss storslagna planer.
Men sen kom livet emellan.
Med nöd och näppe lyckades jag ta mig upp klockan ett denna eftermiddag, efter en ovanligt utdragen lördagsnatt, och såg precis lika bedrövlig ut som jag kände mig.
Vaknade upp till sista dagen på en evighetslång vecka - en vecka som krävt sin energi och prestation.
Så många prov, så många språk, så många nya bekantskaper, så många sena taxiresor hem, så få stunder tillsammans.
Det sista som lockade var att klä på mig och klä upp mig ännu en gång. Vänta metro, sitta restaurang, välja mat, konversera och överhuvudtaget fira regelrätt.
Så vi gjorde det enda rätta och ställde in planerna till förmån för ett betydligt mindre uppklätt firande under täcken och filtar, med levande ljus, champagne, minnen och planer.
Och det firandet pågår ännu.
Hoppas att ni har en lika fin adventskväll som jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar