Jag kan inte skriva om detta, lika lite som jag kan skriva om saknaden till min familj eller allt det som med tiden gått förlorat.Det finns det man inte kan skriva om.
Det märkliga jag nu känner har ingen plats här - har ingen plats i min välordnade tillvaro.
Det märkliga jag nu känner tvingas jag försluta i mina tisdagar.
För vad skulle jag göra om detta en dag spillde över - rann in i mina onsdagar, flöt ut över mina söndagsmorgonar?
Om det märkliga en dag fanns kvar där, som ett tilltagande fladder i bröstet, fast det inte längre var tisdag.
Den dagen vet jag ingen råd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar