Så oerhört saknar jag havet .
Det oändligt blå som sträcker ut sig fram till och bortom horisonten.
Blå?
Smaragd, azur och trögflytande silver.
Jag saknar havet vilt och irrationellt när jag tänker på böcker som Joanne Harris Underströmmar, eller när jag sitter i receptionens solljus och läser om Kanalöarna i Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap.
Men jag saknar inte Helsingborgs kustremsa mot Öresund eller skanörstrandens sammetslena vithet.
Jag saknar inga av mitt livs palmskuggade sandkilometer - Alcudia, Kanarieöarna, Ayia Napa och Santa Monica Beach.
Min längtan finns där bränningarna slår mot Normadies eller Bretagnes sylvassa klippformationer, där tidvatten kommer och går. Där färgerna är mättade och lågmälda, naturen omedveten om sin egen skönhet.
Jag vill finnas där det finns hamnar; fartyg som angör och lossar, kontainrar likt otroliga legoklossar, där sjömän äter fisk och pommes frites, dricker öl och skrockar om andra hamnar - dess fisk och dess prostituerade.
Det sägs att människor som bor vid vatten är annorlunda.
Att de är vänligare.
Människor vid havet.
Med salt i håret och blicken vänd mot horisonten.
Gente di mare.
Det oändligt blå som sträcker ut sig fram till och bortom horisonten.
Blå?
Smaragd, azur och trögflytande silver.
Jag saknar havet vilt och irrationellt när jag tänker på böcker som Joanne Harris Underströmmar, eller när jag sitter i receptionens solljus och läser om Kanalöarna i Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap.
Men jag saknar inte Helsingborgs kustremsa mot Öresund eller skanörstrandens sammetslena vithet.
Jag saknar inga av mitt livs palmskuggade sandkilometer - Alcudia, Kanarieöarna, Ayia Napa och Santa Monica Beach.
Min längtan finns där bränningarna slår mot Normadies eller Bretagnes sylvassa klippformationer, där tidvatten kommer och går. Där färgerna är mättade och lågmälda, naturen omedveten om sin egen skönhet.
Jag vill finnas där det finns hamnar; fartyg som angör och lossar, kontainrar likt otroliga legoklossar, där sjömän äter fisk och pommes frites, dricker öl och skrockar om andra hamnar - dess fisk och dess prostituerade.
Det sägs att människor som bor vid vatten är annorlunda.
Att de är vänligare.
Människor vid havet.
Med salt i håret och blicken vänd mot horisonten.
Gente di mare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar