Denna text nådde mig idag i ett kuvert från Genua, Italien.
Min vännina har skickat mig en otrolig tolkning av Jacques Brels "Quand on n'a que l'amour" - "När man endast har kärlek", skriven av Peter Mosskin, och härmed vidarebefodrar jag till er alla.
Med kärlek.
När kärlek är allt man har
att dela med sig som bröd
när dagen är röd
av kärlekens glöd
När kärlek är allt vi har
min älskling, du och jag
när man bara blir glad
varje stund, varje dag
När man bara har kärlek
som sitt enda ideal
utan annat kapital
än att tro så totalt
När man bara har kärlek
för att göra mirakel
för att med solens spel
skyla förortens fel
När kärlek är allt vi har
för att värma upp världen
för att mätta på färden
och ge fattig kläden
När man bara har kärlek
att erbjuda den
som kämpar igen
tills gryningen
När man bara har kärlek
att besvara en kanon
och bara en sång
mot en hel bataljon
När man bara har kärlek
som enda logik
som enda musik
och enda relik
När kärlek är allt vi har
som vår underkur
emot ondskans natur
som enkel trubadur
När man bara har kärlek
för att finna fram
brottas med ödet i varje hamn
Då utan att ha nått mer
än styrkan av den
av kärleken
Har vi hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar