Sweet nothings

Jag borde skämmas och det gör jag.

Alla dessa veckor, dagar och timmar som förflutit sedan jag senast skrev.

All denna tid som fyllts med ingenting vettigare.

För vad är egentligen vettigare än skrivandet?

Men jag kan inte skriva nu heller.

Jag vet inte var jag ska börja eller var jag ska sluta, och därmellan blir det alltså ingen text.

Jag skickade in mitt bidrag till Voltaires författartävling, men mitt mod är lågt.

Jag har kameran full av vårvyer, parisiska stunder, utsikter och insikter.

Så snart Y har letat fram en kabel ska jag virtuellt framkalla dem.

Jag har således ingenting att säga just nu - jag ville enbart säga detta.

Och att på tisdag klockan 10.00 flyger jag och Y ut från Paris till en för mig okänd destination.

Det är en tre-dagars överraskningssemester i hans regi.

Någonting säger mig Italien.

Milano, Rom eller tillbaka till mitt Florens.

Och jag som hatar att flyga.
Sup mig full och håll mig hårt i handen, säger jag.