"Visst skulle man kunna jobba på Starbucks", tänker jag en fullständigt förfryst onsdag i december där jag sitter och delar kaffepall med en främling.
När temperaturen sjunkit till ett visst antal grader måste man kompromissa med såväl sina principer som sina solitära tendenser, och på Starbucks är det ordentligt varmt.
Någon, måhända är det Bill Cosby, sjunger New York-jazziga julsånger och ett härligt sorl av macbookstangentsknapprande fyller lokalen.
Då uppenbarar sig en anställd från andra sidan disken och börjar moppa golvet med oväntat dansanta rörelser. Han är liksom...Merry.
Jag försöker förväges att finna ett mer passande adjektiv, men det undslipper mig.
Lycklig syftar för mycket till en inre själsfrid vilken jag inte vet någonting om.
Glad är för platt.
Glädjefull, ja kanske, men det saknar det yttre uttrycksfullhet jag söker.
Han är helt enkelt Merry.
Merry för att det är Christmas.
Och för att han jobbar i den juliga värmen på Starbucks, precis som vi alla borde vilja göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar