2012 har tagit sina första trevande steg och funnit att marken undertill håller.
Förra årets största orosmoln har drivit iväg - befinner sig på andra sidan jordklotet - och jag befinner mig åter i Paris. Upphoppad på vår nyinköpta fotpall, instoppad under filten.
Där läser jag nya Elle, onsdagsmuttar på ett glas vin - De små olivernas stig, läser Tom Rachmans De Imperfekta, inväntar middagen.
På universitetet har första våningens knallgula dörrar målats om i grått, och alla franska italiensklärare bytts ut mot gedigna italienare. Utanför har temperaturen fallit dramatiskt; förlorad är den långa, milda hösten, plötslig är vintern.
Uppklädd i raggsockar traskar jag över lägenhetens knarrande trägolv - jag har allt och inget att företa mig.
Så återgår jag till min plats i hörnet, där en kamin en gång stått, återupptar veckans glansiga sidor och konstaterar att fredagen innebär bio: vi har ännu inte sett Les intouchables, och så kan man bara inte leva i denna stad, i detta 2012.
Men först, imorgon, bjuder man på raclette hos vänner med parisutsikt.
Det är den 1:e februari och jag konstaterar att det nya året ser bra ut härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar