Allt är annorlunda nu.
Jag gör sådant jag inte vanligtvis brukar göra.
Som att sitta på golvet i fjortonde, äta take-away sushi, lyssna på Dylan, Mitchell och Cohen, och sjunga med när N spelar gitarr.
Som att ta den ljusblå linje tretton tillbaka upp till Place de Clichy, som gjorde jag en gång för länge sedan när Paris var nytt och fortfarande höll så många hemligheter.
Men Paris är inte längre ett mysterium.
Och hursomhelst inte mitt att lösa.
Köpenhamn, Lund, Florens, Helsingborg, Paris.
Som sagts: där är man inte är och här är där man är.
Det kan aldrig vara mer än så.
Det är en fråga om geografi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar