Det är en perfekt pariskväll.
Det milda oktoberljuset,
och månen en spröd skärva mot den isblå himmeln.
Jag tar det sista flyget hem.
Det gör så ont i mina fötter att springa runt i denna stad; runt runt och aldrig komma någonvart.
Det gör så ont i huvudet av alla dessa människor - av all den misär som existerar parallellet med skönheten.
Det gör så ont i hjärtat att vara här utan dig.
Det är flygstrejk i Paris och hälften av flygen är inställda.
Inte mitt.
Inte det som går hem.
Mitt trogna red eye.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar