Det regnar husdjur, hade min vän I sagt om hon såg hur regnet nu föll ihärdigt, oupphörligt och oförlåtligt över den färglösa tisdagen.
Och jag hade smålett och vi hade skålat i billigt karaffvin under infravärmen längs någon av de stora boulevarderna. Och vi hade suckat och sagt att åh, Paris och åh, det så kallade livet alltså.
Och jag hade rådfrågat henne om något för stunden till synes viktigt.
Som tur är behöver man bara ta en dag i taget, hade hon då svarat, som om inget svar kunde vara naturligare.
Och naturligtvis hade hon haft rätt.
Något annat vore ju helt absurt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar