Tack för att ni hängde med mig hit, till andra sidan.
Jag vet att det inte varit lätt alla gånger.
Men jag hade inte klarat det utan er.
De senaste två månaderna - till dagen ganska så exakt - har varit en berg- och dalbana.
(och ni vet hur jag känner inför åkattraktioner i allmänhet).
Men just ikväll står jag - tro det eller ej - ganska stabilt i mina finaste klackar.
Framtiden har måhända aldrig varit mer dimhöljd - som att dansa i en rökmaskin på ett högstadiedisko.
Men jag tittar inte längre bakåt.
Ikväll, sextio evighetslånga dagar och nätter senare, vågar jag nästan säga att all is right.
Det kanske inte låter som mycket, men det är det.
Och jag hoppas att ni får en lika bra fredagskväll som jag nu tänker ha.
xxx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar