Det gonar sig

Det gonar sig, sa alltid min farmor.
Päror sa hon också, om potatisen.
Vann sade hon om vattnet.

Att det gonar sig sa hon om det som skulle bli bättre.
Det gonar sig, Lina.

Lina, sade hon.
Fast det var min mormor som kommit på det.

Enligt min farmors logik läkte tiden alla sår.
Den långa, läkande tiden.
Hur lång tid det kunde tänkas ta, angav hon inte.
Tills man gifter sig var ett riskfritt löfte.

Vad min farmor inte sa är att vissa saker aldrig gonar sig.
Att vissa saker blir värre med tiden, den förrädiska tiden,
förödande, förändrande.
Att tiden förvandlar människor bortom all igenkännlighet,
och att överallt där tiden drar fram river den upp och förstör.

Inget kan ödelägga så som tiden.
Kärlekar och vänskaper jämnade med marken.
Tidens oförlåtande erosion.

Bryta ner.
Bryta upp.

Det gonar sig, sa min farmor.
And time will tell I told you so.