Allt hänger i luften, det är inte bara hettan, det är hela mitt liv.
Hur ska det gå med rapporten? Med sverigeresan? Med biljetterna till Lissabon? Med inskrivningen till masterprogrammet, med schemat, arbetet, och allt därtill och allt därefter?
Det är den andre augusti och hela framtiden ligger i luften.
Alla beslut i andras händer än mina.
Besluten, de som alla beror av ett föregående,
av något fortfarande obeslutat.
Men det är okej, för nu.
Ingen mänsklig varelse kan ta beslut i den här hettan, ingen parisare tar beslut i augusti.
Månaden då alla är någonstans de inte hör hemma.
Jag är också någonstans jag inte hör hemma.
Hur länge till?
Det är inte ett beslut för en augusti månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar