September

Det var ikväll jag först kände det, på metrostationens sista tappsteg, precis innan marknadsplatsen tar vid.
En förnimmelse som försiktigt svepte förbi och prasslade till i trädkronornas mättade grönska.
På trappsteget några få löv, inte fler än fem, sex stycken, brandgula, kopparfärgade, krispiga under sandalernas fotsteg.

Att hösten kommer den också, kommer i sinom tid. 

Drar in över staden en dag då man minst anar det, en morgon sent i augusti eller tidigt i september, en eftermiddag när man oberörd räknar sina sommarfräknar medan solen glittrar i ett glas blekrosa vin. 

En dag en knappt märkbar påminnelse om sommarens oåterkalleliga slut. 

Så lätt att förbise som några plötsliga löv på metrostationens trappsteg.

Och så en morgon,
hösten.