Understundom förstår jag - (men kanske inte tillräckligt ofta) - hur mycket jag uppskattar den föunderliga och underliga skara människor jag sedmera räknar till mina parisvänner.
Om kvällarna, al solito posto, återfinns den alltid like välklädde Le Baron, som till min stora förvåning visade sig vara en riktig baron, och som alltid påstår att man ser fullkomligt radierande ut, oavsett ens rådande - ibland miserabla - tillstånd.
Och Madame La Baronesse som jobbar för den Franska Akademin, den omfångsrike M med sina bokcirkel-sällskap, och P - den charmigaste odefinierbara asiat jag någonsin haft möjlighet att lära känna.
Ibland kommer även D, som annars brukar ringa tidigt på söndagsmorgonen och föreslå ost,vin, -och charkuterifrukost.
Och så Y och jag.
Dessutom är det alldeles förträffligt praktiskt att ha parisvänner som bor på lantliga gårdar, har lägenheter med utsikt över Eiffeltornet och Sacre Coeur, som förbereder utsökt sushi, har avlat adorabla italiensktalande ungar, som skänker två tjog champagneglas till ens födelsedagsfest, och som bor nära IKEA.
Men viktigastav allt: Att vara förunnad en liten, välkänd familj, mitt i den brokiga skaran av de franska nyfunna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar