Jag kan inte förlika med mig med omöjligheten till gott kaffe om mina arbetsmorgonar.
Jag smakar den ena koppen mer vämjelig än den andra - från gathörnens alla kaféer - och låter sedan innehållet rinna ut längs med paristrottoarernas oupphörliga vatten.
Det är ingen allmän kaffesanning om Paris.
Mitt hörn av Bastiljen är en ö, isolerad, på vilken hägrar en omöjlighet till gott kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar