Någonstans i luftrummet mellan Paris och Budapest sitter Y och dricker Gin & Tonic, sådär oförklarligt lugn och avslappnad som vissa människor envisas med att vara i flygplan.
Vissa människor.
Jag är inte vissa människor.
Jag är de där andra människorna. Som skakar, gråter, hyperventilerer, trycker på alla knappar, rycker i kabinpersonalen, försöker sparka in dörren till cockpit, försöker nödlanda planet, nödlanda mig själv.
Jag kan inte flyga, har aldrig kunnat.
Men att inte kunna låta sig flygas längre - en omätbar förlust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar