På det tredje skall det ske...

Ett två tre.
Tre är nuet, skriver Bodil.

Först ett, sedan två - sekunderna av väntan.
På tre infaller nuet.


Jag är fast i tre.
Det där tre som aldrig kom, aldrig ville infalla, alltid fanns i framtiden.
Det där tre som alla beslut fattades efter, det tre som ett och två förmådde förändra i all oändlighet.

Nuet hann ikapp mig.
En tidig höstdag på Pont Louis-Philippe, ljuset som föll överallt, bara föll och föll.
Krispigheten i luften, klarheten i tankarna.

Allting jag gör gör jag för nuet.
Detta är min framtid.
Universitetsstudierna, lägenheten i staden som var - är - min längtans mitt.
En person att vilja vakna upp bredvid,

all den tid som resterar.

Detta är tre.