Jag har ofta pratat (fast kanske aldrig skrivit?) om svårigheten - nästintill omöjligheten - att göra sig nära vänner senare i livet (goda, kanske, men nära är annorlunda.)
Kan ni också känna så?
Att ju mer vi lär känna oss själva, desto svårare blir det att lära känna andra.
Så många värderingar, så mycket tycke och smak som hamnar emellan.
Så alldeles för enkelt att avskriva nya bekantskaper som inte för mig.
Därför kunde jag inte vara mer tacksam - och kanske framförallt förvånad - över att ha träffat någon som vackra, roliga och klipska A, som ställer denna trångsynta övertygelse till svars.
Det är tydligen helt möjligt att göra sig bästisar även när man närmar sig 25.
Inget förflutet, all framtid.
Över detta - och mycket annat - skålade vi först i vin chaud på La Patache och sedan över en flaska prosecco på italienska Fuxia.
Så utbytte vi filmer vi sett och böcker vi läst, och gjorde oss resplaner inför nästa sommar och alla somrar därefter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar