Undantagsdag!

Jag vaknar jag till den typ av förunderliga - men ack så sällsynta - telefonsamtal, som förkunnar att tisdagens lektioner är inställda. Är läraren sjuk? Lat? Bakfull? Eller är hon helt enkelt blockerad, som så många andra, på grund av dagens transportstrejker i Paris?
Ingen vet.

Huvudsaken är att hon inte är där.
Att det inte blir några italienska civilisationsprov i denna dimhöljda onsdag.
Huvudsaken är att jag fram till klockan fyra inte har ett jota att företa mig.
Och sådana stunder är sällsamma i min hektiska vardag.

Så jag dricker detox-te, dansar runt till sorglös, italiensk morgonradio och ser fram emot tre timmars frivol shopping på någon av Paris bredare avenyer.