Sunny side up

Soliga dagar skrämmer mig intet.

På soliga dagar får jag med ens för mig att jag kan göra vad som helst, övervinna mig själv gång på gång, tills solen dalar och kvällen randas.

På soliga dagar får jag t.ex för mig att att jag kan ta den - för de med viss tendens till klaustrofobi - livsfarliga hissen upp till italienska fakulteten för att leta reda på mina betyg.

Hursomhelst tycks det inte finnas någon annan färdväg dit.

Vill man få reda på sina betyg - eller överhuvudtaget lära sig italienska - får man acceptera denna hissnande verklighet.

I eftermiddagens skarpa sken får jag också för mig att jag är hejdlöst verbal och otyglat orädd i franska klassrumssituationer.

När läraren under kursen Personligt och Professionellt Projekt säger "Om jag vore en rätt skulle jag vara...", ropar jag högt och tydligt:

- Grillade grönsaker!

"Om jag vore en musik skulle jag vara..."

- Jacques Brel!

"Om jag vore en himlakropp skulle jag vara..."

- Jupiter!

Stor tystnad.

- Ehum...ja...asså...eller...jo. (fan fan, rätt - och coolt - svar hade ju varit månen, eller åtminstone Venus, eller solen. Bara inte Jupiter, så kallad gasjätte, som inte ens har en fast yta )

Sensmoral: Ingen mening att hojta bara för att solen skiner.