Y har en pappa som kommer från södra Frankrike och säger pän istället för pain och demän istället för demain.
Hans mamma är engelska, men uppvuxen i Wales varifrån hans morföräldrar kommer.
Y's pappa bor numer i Spaninen med fransk fru och två tvåspråkiga döttrar.
Y's mamma bor numer i Österrike med österrikisk man.
Y talar alltså franska och engelska, hyfsad spanska, samt flytande HTML.
Jag är svensk.
Men bor i Frankrike och pratar franska, pratar knagglig italienska och lyssnar uteslutande på italiensk musik, och pratar flytande kalifornisk amerikanska som jag lärt mig från O.C.
Vilket Y avskyr.
Frågan är: Är våra framtida barn lyckligt lottade, eller kommer de att bli jäkligt språkförbistrade och tvingas jollra (jag vet, hade varit roligare om jag skrev joddla) sig fram i livet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar