Jag går på Monoprix och botaniserar bland Anti-age och Anti-rides krämer, för att Bodil (detta mitt ständiga sällskap och Alter ego) tycker att det aldrig är för tidigt att börja (fast det tycker hon ju egentligen, förståss), så då tycker inte heller jag det.
Dessutom är jag ju en sådan som äter mycket röda grejer och antioxydanter, för att hindra min kropp från att rosta, en rostad kropp verkar ju synnerligen otrevligt och onödigt.
Så där går jag alltså på Monoprix i Malakoff och studerar innehållsförteckningar över magiska cellfördelningspåskyndningsformler.
Anti-agekrämer, anti-ålderskrämer, anti vilken ålder?
Anti alla åldrar, vem vill ha en ålder - som på franska, och Gud förbjude, vara en ålder - som på svenska.
Anti-tjugotvåårskräm passar mig utmärkt.
A partir de 20 ans - från 20 år - står det på skylten under tuberna.
Jag känner mig stressad, räknar ut att jag har två - nästan tre - år av krämsmörjning att ta igen så fort jag kommer hem.
Men.
När jag kommer hem väntar ett paket från Bokus, med Johan Werkmästers Flanören och I Frankrike, tillsammans med ett brev från Sorbonne som påstår att de har glädjen att meddela att STOGREN Ewa (vilket tydligen är mitt nya namn i Frankrike, eftersom mitt efternamn inte bara är omöjligt att uttala, men tydligen också otänkbart att rättstava, och eftersom mitt andra namn kommer först i ordningen och därmed är mitt första och enda acceptabla namn, enligt fransk byråkratisk ackuratess) är accepterad till LEA Anglais/Italien till våren.
Det firar vi med lite Anti-agekräm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar