Franska in- och utsikter.

torsdag 10 februari 2011

Vad jag ska bli när jag blir stor


I begynnelsen fanns Ally McBeal.

Då skulle jag naturligtvis - likt alla de andra barnen (nej) - bli schizofren advokat som såg blöjprydda bebisar dansa i tomma intet.

Jag fick ganska bra gehör inför detta förslag, man lovsjöng min förmåga att plädera, mamma sa att jag kunde snacka ihjäl en död.

Sedan skrev jag den där romanen.
276 i skrivstil handskrivna sidor, från 9 till 12 års ålder, romanen var mer eller mindre en skriftlig sammanfattning av hela "Days of our lives".
Vi tackar Maria Montessori för den fria arbetstidsfördelningen.

Efter ganska många refuseringsbrev på den nya generationsromanen, tänkte jag att jag skulle bli journalist - de skrev ju ändå så torftigt.
Men eftersom jag tyckte, ändå, att jag skrev liite för bra för att vara skjutjärnsreporter (vid 15 års ålder) så nischade jag mig snabbt på resetidningar, typ redaktör för Vagabond.

Sedan kom jag på att jag är skiträdd för att flyga.
Och eftersom Transsibiriska järnvägen är lite old news vid det här laget, lades även detta projekt ner.

Så på måndag börjar jag läsa LEA - Langues Etrangères Appliquées - Applicerade utländska språk.
Man kan till exempel applicera dem på import och export.


Såhär känner jag inför det:*


*OBS! OBS! Sarkastisk bebis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...