Jag upplevde aldrig någon Winnerbäckfrenesi under gymnasietiden,
det föll sig inte så helt enkelt.
Men sedan stunden jag bestämde mig för att lämna Frankrike
har hans musik varit min osvikliga följeslagare,
som vore den essensen av allt svenskt.
Av sommaren och sedan länge bortglömda tonårsföreställningar,
av hemlängtan och det efterlängtade språket,
av minnena och nuet.
Det tog bara lite tid innan vi faktiskt förstod varandra.
har hans musik varit min osvikliga följeslagare,
som vore den essensen av allt svenskt.
Av sommaren och sedan länge bortglömda tonårsföreställningar,
av hemlängtan och det efterlängtade språket,
av minnena och nuet.
Det tog bara lite tid innan vi faktiskt förstod varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar