3:e december - Min familj

Hur lång tid har ni? 

De bäst lämpade adjektiven för min familj är spretig och svårdefinierad. Det liksom tycks mig att det finns människor lite överallt som jag på något vis kan räkna till min familj - pappor, styvpappor, mammor, styvmammor, halvsyskon, styvsyskon, need I go on? - och för detta är jag också oerhört tacksam.
På så sätt finns det alltid någon att umgås med, att bli vansinnig på eller att låna en grön t-shirt av, och julafton firar jag minst tre, fyra gånger om året.

Jag har två småbröder (halvsyskon om vi ska vara noga, men de framstår som förvånansvärt hela för mig) som båda är 18 år. Den ena är så lik mig till utseendet att man nästan måste tycka synd om honom, och den andra - som jag inte tycks dela något genetiskt material med alls - har istället haft som vana att prova mina skor och mitt läppglans vid diverse tillfällen under sin uppväxt. Vi liksom fann varandra på det sättet istället.
Den ena spelar hockey och den andra dator - båda oupphörligen och på hög nivå.
Och är duktiga på språk...

Jag har alltid tänkt att med alla dessa före-detta makar och makor, nya respektive, hans barn och hennes barn och oj-är-vi-kusiner?!, så hade vi kunnat organisera en riktigt gemytlig tomten-är-far-till-alla-barnen-jul.

Men av någon anledning så opponerar sig alltid min mamma...

(Robin.
Thailand, december 2012) 

(Johan.
Paris, april 2012)