Jag är medveten om att gårdagens lucköppning hade för ämne Mina hemligheter, i plural.
Men jag är inte en hemlighetsfull person.
Allt ni behöver veta står på dessa rader.
Eller någonstans mellan dem.
Det jag ger er ikväll är därför inte så mycket en hemlighet som det är ett tillkännagivande:
Att jag är överraskande glad att jag är här.
Att jag väldigt sällan tänker på dig, Paris.
Och att jag inte tänker ge mig av någonstans nu.
Det är som sagt inte mycket till en hemlighet.
Men ingen visste om det förrän alldeles nyligen.
Inte ens jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar