Det har hunnit bli andra halvan av december, favorithalvan sedan sex år tillbaka.
Inte julmaten - denna historia som upprepar sig själv - och inte heller Celine Dion som sjunger Ave Maria och gör mig oförklarligt melankolisk. Inte paniken över årets nyårsarrangemang, inte rimmen, det pliktskyldiga julstöket, pappas clementiner, mellandagsrean. Inte långfilmerna, inte ens Svensson Svensson, Tomten är far till alla barnen eller Braveheart, men någonting helt annat.
C, F, H och I.
I perfekt avsiktlig bokstavsordning.
Hemvändarna.
Denna underbara skara flickor spridda över Europa, som i december återvänder och under några få, intensiva glöggsessioner låter sig återses och överösas av frågor och information.
Alltid för mycket som måste hinna bli sagt - alla så okvalificerade för sammanfattningar.
Några som redan är framme,
andra som snart komma skall.
Välkomna hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar