Jag är så otroligt rastlös.
Y är nog rädd att jag ska springa min väg, och det är jag också.
Men jag har naturligtvis ingenstans att springa.
Inget och ingen att springa till.
Och inte heller något som det vore klokt att springa ifrån.
Hade jag sprungit min väg hade jag nog sprungit tillbaka ganska snabbt.
Men här går vi båda och oroar oss att den där stora rastlösheten ska få säga sitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar