Till en början fäller jag glädjetårar över denna blogg.
Fast efter en stund är det mest tårar i allmänhet. Över min barndom som plötsligt hamnat i White Trash-ljus och totalt måste omvärderas.
I vårt hus: Furumöblerna, pizzatallrikarna, hemmagymmet, (hemmabaren i grannens hus), tacoskvällarna, uterummet.
I mitt rum: Kinamattan, lavalampan, akvariet med malen, minikaktusarna.
Först nu inser jag under vilka trashiga omständigheter jag växt upp, och förundras över att ha blivit så otrashig som jag är. *kastar omgående min brun utan sol + wiskykollektion + uppblåsbara får genom fönstret*
KINAMATTA
Hur tänkte du här? Är vi i Kina bara för att du har en fattig mattkopia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar