Jag inser utmärkt till vilken grad jag negligerat er denna helg.
Har inte ägnat er så mycket som en stavelse.
Det blir liksom så i 6 Nations tider, när man har en pojkvän som påstår sig vara både fransk, engelsk och walesare. Och vars flickvän i en kombination av motvallskärring och italienfaibless gärna reser sig upp med handen på hjärtat och sjunger Fratelli d'Italia när tillfälle ges.
Och tillfälle har givits.
I övrigt har jag försummat er för lite traditionellt parisliv, för kaffe på trapporna till Opera Bastille, för ännu en lärarförälskelse, för en aprikosfärgad silkesblus, för Francis Cabrel, för mina ugnsbakade grönsaker som vid servering fick de franska gästernas ansikten att anta en vitare nyans av blekt, och för en samedi soir sur la terre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar